Jag rekommenderar Din Studio 

 

PANDIKKIS KENNEL

                                                                Tibetansk spaniel sedan 1976.   

 

 

 


 

 

Rasstandard för Tibetansk Spaniel
FCI-nummer 231 Grupp 9, Sektion 5
Originalstandard 1987-06-24 FCI-Standard 1998-05-11; engelska
SKKs Standardkommitté 2003-10-08  


Ursprung / hemland
Tibet / Storbritannien

Användningsområde
Sällskapshund

Bakgrund / ändamål
Tibetansk spaniel är en av de hundraser, som räknar Tibet som sitt
ursprungsland. Rasen har månghundraåriga traditioner där. Det
var främst i klostren den levde. Förutom att vara en ytterst vaksam
väktare på klostermurarna, fungerade den som munkarnas
sällskap. Hundarna hade också ett religiöst/mytologiskt symbolvärde.
Tibetansk spaniel är den tibetanska hundras som senast
kommit till Europa.

Helhetsintryck
Tibetansk spaniel är en liten, aktiv och alert hund. Helheten skall
ge ett välbalanserat intryck. Kroppens längd skall något överstiga
mankhöjden.

Uppförande/karaktär
Till temperamentet är den vaken och tillgiven men självständig.
Den är glad och självmedveten, mycket intelligent, men avståndstagande
mot främlingar.

Huvud
Huvudet skall vara litet i proportion till kroppen och bäras stolt.
Det skall vara maskulint hos hanhundar, men inte grovt.

Skallparti
Skallen skall vara lätt välvd, av måttlig bredd och längd.

Stop
Stopet skall inte vara djupt, men markerat.

Nostryffel
Nostryffeln skall helst vara svart.

Nosparti
Nospartiet skall vara medellångt, trubbigt med fylliga överläppar
och utan rynkor. Hakan skall vara lagom djup och bred.

Käkar/Tänder
Lätt underbett. Tänderna skall vara jämnt placerade och underkäken
skall vara bred mellan hörntänderna. Komplett bett är
önskvärt. Tänder och tunga får inte synas när munnen är stängd.

Ögon
Ögonen skall vara mörkbruna, medelstora, ovala, klara och uttrycksfulla.
De skall sitta tämligen brett isär men vara framåtriktade.
Ögonkanterna skall vara svarta.

Öron
Öronen skall vara tämligen högt ansatta, medelstora och hängande.
Hos den vuxna hunden skall öronen ha rikligt behäng. Det
är önskvärt att öronen lyfts något från skallinjen, men de får inte
vara för lätta. Det är otypiskt med lågt ansatta, stora eller tunga
öron.

Hals
Halsen skall vara måttligt kort, stark och väl ansatt i skulderpartiet.
Den skall vara täckt av en man eller ”schal” av längre hår,
mer markerad hos hanhundar än hos tikar.

Kropp
Kroppslängden, från manke till svansrot, skall vara något större
än mankhöjden.

Rygglinje
Rygglinjen skall vara plan.

Bröstkorg
Bröstkorgen skall ha väl välvda revben.

Svans
Svansen skall vara högt ansatt, ha riklig plym och i rörelse bäras
i en stolt båge över ryggen. Stående får hunden bära svansen
hängande.

Extremiteter
Framställ
Benstommen skall vara måttligt grov.

Skulderblad
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och fasta.

Underarm
Underarmarna skall vara lätt böjda.

Framtassar
Hartassar som skall vara små och nätta med fransar mellan tårna.
Fransarna är ofta längre än tassen. Rund s k kattass är inte önskvärd.

Bakställ
Bakbenen skall vara välkonstruerade och kraftiga.

Knäled
Knälederna skall vara måttligt vinklade.

Has
Haslederna skall vara lågt ansatta och bakifrån sett parallella.

Baktassar
Hartassar som skall vara små och nätta med fransar mellan tårna.
Fransarna är ofta längre än tassen. Rund s k kattass är inte önskvärd.

Rörelser
Rörelserna skall vara raska, fria, aktiva och parallella.

Päls
Pälsstruktur
Täckhåret skall vara silkeslent, slätt i ansiktet och på framsidan av
benen, medellångt på kroppen, men tämligen åtliggande. Underullen
skall vara fin och tät. Öronen och frambenens baksidor
skall vara väl befransade. Svansen och lårens baksidor skall ha
riklig, längre päls. Rasen får inte vara överpälsad. Tikar tenderar
att ha mindre päls och kortare man än hanhundar.

Färg
Alla färger och blandningar av färger är tillåtna.

Storlek/vikt
Mankhöjd
Ca 25 cm.

Vikt
Ca 4-7 kg.

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.

Nota bene
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.

Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.

-----------

Svenska Kennelklubben
163 85 SPÅNGA
RasstandardFärgerAvelsstrategi